Fyra års april

Har varit ute och gått idag. Bara jag ensam med mina filosofier. Jag har befunnit mig i min egen värld med mina egna tankar, långt ifrån den övriga världen. En och en halv timma gick jag. Hann tänka igenom min livssituation både en och två gånger.. Mitt liv har förändrats en hel del senaste åren.. En hel del har hänt och jag har lärt mig en hel del om mig själv. Vid den här tiden för fyra år sen låg mina funderingar kring om jag någonsin skulle känna mig hemma i huset där jag trodde mig skulle leva resten av mitt liv. Vid samma tid ett år senare föddes min tredje son. Livet gick i samma spår.. kunde inte styra.. bara följde med..


För två år sen blev det en stor vändpunkt i mitt liv.. jag flyttade ifrån barnens far. Den följande tiden kom att bli den värsta i mitt liv. Det går inte med ord beskriva hur fruktansvärt det är att lämna allt det "trygga" och hoppa ut i det okända.. Hemskt att inte få ha sina älskade barn hela tiden...

För ganska exakt ett år sen började det äntligen blåsa lite medvind i mitt liv... tack vare mina vänner och min familj tog jag äntligen mod till mig och bestämde mig för att flytta hem igen. Efter sex år flyttar jag äntligen hem. Nu har jag bott i min lägenhet snart ett år.. trivs hur bra som helst. Jag mår bättre än jag nånsin gjort och nu saknas det bara några pusselbitar så är mitt liv komplett. Ganska stor bitar men snart är ovissheten över. Ska bli så skönt. Jag bor där jag trivs, jag har min familj och mina vänner i närheten, barnen har återigen hittat tillbaka till samma trygghet i mig som innan jag flyttade, jag har en underbar pojkvän. Det "enda" som saknas är barnen får boendet hos mig, att pojkvännen flyttar till mig och att jag får ett jobb. Men i sammanhanget känns det som bagateller! Finns det en gud som är god nånstans så kommer hon att se till att barnen hamnar hos mig. Det kommer att ordna sig! Jag är så jäkla glad över hur mitt liv har artat sig senaste fyra åren! Trots allt jobbigt så har jag nått fram till att jag mår bra igen! Bilderna har jag tagit nere vid älven nu när jag promenerade.

Ett stort tack till alla som på nåt sätt har hjälpt mig genom detta. Ett speciellt tack till min älskade mor och far. Utan er hade jag inte klarat det här! Ni är underbara!

Kommentarer

Anonym sa…
Du är också underbar Det är så skönt att känna att du äntligen har fått fotfäste och hittat dig själv igen. Att du har stannat upp och lyssnat och känt efter vad du själv vill göra och inte bara tagit enklaste vägen eller lyssnat på alla andra. Välkommen till DITT liv, ditt vuxenliv har bara börjat. Det kommer att komma fler motgångar, men det mesta går över och resten får man göra det bästa av. Du kommer att få många goda stunder också, det är det som är livet. Men vi ska finnas där, så länge vi orkar och andas. Kram mamma o pappa
Anonym sa…
Jag håller alla tummar för att det ska gå som du vill. Du är en så trevlig tjej och förtjänar verkligen att vara lycklig. Många kramar från Grodan ;)

Populära inlägg i den här bloggen

Att spinna eller att inte spinna.. det är frågan...

Plågeri!

Bowling och julpynt!