Året som gått..
Januari: Hade tänkt flytta från skogen men pallade inte trycket och trodde mig må bättre av att bo kvar i rädsla för att bli varannanhelg-mamma.
Februari: Samma som januari. Levde livet som i trans...
Mars: Började känna att jag var tvungen att flytta. Vågade jag? Var jag beredd att "slåss" om mina barn mot en människa som har samma rätt till barnen som jag?! Hur fruktansvärt elakt är inte det? Vad var mina chanser? Hur skulle barnen ta det? Tusen miljoner känslor snurrade runt, runt i mitt huvud... Kan-inte-nån-skjuta-mig-känsla... Livrädd!
April: Började spendera mer och mer tid hemma i Ursviken. Dövade smärtan med att åka till Thea i Piteå. Tur att jag hade mina vänner!
Maj: Bestämde med hjälp och stöttning av min familj och mina vänner att jag måste flytta hem. Ett skräckinjagande beslut och jag var livrädd. Ända tills jag fick i en lägenhet nära mamma och pappa och dessutom dök ett sommarjobb på rönnskär upp. Då kändes det som att min kropp fylldes med förväntningar och förhoppningar istället för skräck.
Juni: Var upp i tinget. Det var ett av det värsta jag har varit med om men många bra saker blev sagda men jag blev återigen smärtsamt medveten om att jag kanske har flyttat ifrån det jag älskar mest av allt i hela världen och det som får mig att vilja leva. Började jobba.
Juli: Trivs jättebra på jobbet och får flytta in i lägenheten. Det känns som att livet börjar räta upp sig och månaden präglades mest av bra saker även om mörka tankar titt som tätt dök upp i huvudet. Tackar återigen min familj och mina vänner att ni gör allt för att jag ska må bra!
Augusti: En ganska trist månad i många fall.. jag slutade jobba och var tillbaka till arbetslöshet.. och kärlek var ett ord vi använde med avsky i de flesta fall (dock inte i alla) i min bekantskap.
September: Arbetslösheten får mig deprimerad. Hur ska man överleva? Vad ska man göra med sitt liv? Varför är allt så ovisst? Jag vet INGENTING! Ska barnen bo med mig? Får jag nåt jobb? Vill jag leva med nån och kommer jag att hitta den människan? Vars ska jag bo? När ska jag flytta till nåt större? Kommer jag ens att klara detta?? Börjar hända saker i barnfrågan vilket gör mig skräckslagen samtidigt som det känns skönt att det händer nåt. Avslutade månaden betydligt bättre än den började. Blev av arbetsförmedlingen hänvisad till en tvåveckors kurs. Kändes bra att komma ut och träffa lite människor. Alla var väldigt trevliga och det skulle dessutom visa sig att en av kursdeltagarna skulle bli väldigt speciell för mig.
Oktober: Lilleman bröt nyckelbenet! Min liv krachade totalt för en kort stund innan jag sansade mig. Första gången nån av mina barn gjort sig illa på allvar. Jag kom in på en reparatörskurs på lernia vilket var väldigt bra för mitt självförtroende. Månaden var helt okej förutom några påminnelser om att jag kanske förlorar barnen. Men hittills den bästa månaden på det gångna året.
November: Jag och Mikke är officiellt ett par. Sett över hela månaden har den varit väldigt bra. Mycke skola, barn och fest. Minns den som en bra månad även om jag saknade mina barn ovanligt mycket i slutet.
December: Gjort mycket med barnen. Pepparkaksbak, tomtebesök, kusinträffar och julafton. Så här i efterhand så har det varit en jätte mysig och kanonbra månad men jag har varit väldigt låg och jag har inte kunnat njuta lika mycket som jag kanske borde.
Som synes så har det hänt väldigt mycket under förra året och det mesta har varit väldigt jobbigt men samtidigt har många otroligt positiva saker hänt mig och jag har lärt mig mycket om livet. 2008 kommer förmodligen att bjuda på många förändringar i min tillvaro men jag hoppas och tror att det kommer att bli positiva förändringar.
Puss och kram på er alla!
Februari: Samma som januari. Levde livet som i trans...
Mars: Började känna att jag var tvungen att flytta. Vågade jag? Var jag beredd att "slåss" om mina barn mot en människa som har samma rätt till barnen som jag?! Hur fruktansvärt elakt är inte det? Vad var mina chanser? Hur skulle barnen ta det? Tusen miljoner känslor snurrade runt, runt i mitt huvud... Kan-inte-nån-skjuta-mig-känsla... Livrädd!
April: Började spendera mer och mer tid hemma i Ursviken. Dövade smärtan med att åka till Thea i Piteå. Tur att jag hade mina vänner!
Maj: Bestämde med hjälp och stöttning av min familj och mina vänner att jag måste flytta hem. Ett skräckinjagande beslut och jag var livrädd. Ända tills jag fick i en lägenhet nära mamma och pappa och dessutom dök ett sommarjobb på rönnskär upp. Då kändes det som att min kropp fylldes med förväntningar och förhoppningar istället för skräck.
Juni: Var upp i tinget. Det var ett av det värsta jag har varit med om men många bra saker blev sagda men jag blev återigen smärtsamt medveten om att jag kanske har flyttat ifrån det jag älskar mest av allt i hela världen och det som får mig att vilja leva. Började jobba.
Juli: Trivs jättebra på jobbet och får flytta in i lägenheten. Det känns som att livet börjar räta upp sig och månaden präglades mest av bra saker även om mörka tankar titt som tätt dök upp i huvudet. Tackar återigen min familj och mina vänner att ni gör allt för att jag ska må bra!
Augusti: En ganska trist månad i många fall.. jag slutade jobba och var tillbaka till arbetslöshet.. och kärlek var ett ord vi använde med avsky i de flesta fall (dock inte i alla) i min bekantskap.
September: Arbetslösheten får mig deprimerad. Hur ska man överleva? Vad ska man göra med sitt liv? Varför är allt så ovisst? Jag vet INGENTING! Ska barnen bo med mig? Får jag nåt jobb? Vill jag leva med nån och kommer jag att hitta den människan? Vars ska jag bo? När ska jag flytta till nåt större? Kommer jag ens att klara detta?? Börjar hända saker i barnfrågan vilket gör mig skräckslagen samtidigt som det känns skönt att det händer nåt. Avslutade månaden betydligt bättre än den började. Blev av arbetsförmedlingen hänvisad till en tvåveckors kurs. Kändes bra att komma ut och träffa lite människor. Alla var väldigt trevliga och det skulle dessutom visa sig att en av kursdeltagarna skulle bli väldigt speciell för mig.
Oktober: Lilleman bröt nyckelbenet! Min liv krachade totalt för en kort stund innan jag sansade mig. Första gången nån av mina barn gjort sig illa på allvar. Jag kom in på en reparatörskurs på lernia vilket var väldigt bra för mitt självförtroende. Månaden var helt okej förutom några påminnelser om att jag kanske förlorar barnen. Men hittills den bästa månaden på det gångna året.
November: Jag och Mikke är officiellt ett par. Sett över hela månaden har den varit väldigt bra. Mycke skola, barn och fest. Minns den som en bra månad även om jag saknade mina barn ovanligt mycket i slutet.
December: Gjort mycket med barnen. Pepparkaksbak, tomtebesök, kusinträffar och julafton. Så här i efterhand så har det varit en jätte mysig och kanonbra månad men jag har varit väldigt låg och jag har inte kunnat njuta lika mycket som jag kanske borde.
Som synes så har det hänt väldigt mycket under förra året och det mesta har varit väldigt jobbigt men samtidigt har många otroligt positiva saker hänt mig och jag har lärt mig mycket om livet. 2008 kommer förmodligen att bjuda på många förändringar i min tillvaro men jag hoppas och tror att det kommer att bli positiva förändringar.
Puss och kram på er alla!
Kommentarer