filosofier en onsdagkväll

Jag, mamma och lillebror var och tränade igår. Fick ett nytt månadskort av min kära mor. Fick dessutom studentrabatt eftersom jag pluggar. Gud så skönt det var att träna! Var evigheter sen! Men det får man ju sota för idag. Har väl ingen nämnvärd träningsvärk men däremot har jag en grym benvärk. Har stått rätt så mycket idag på skolan, gick dessutom en halvtimma på lunchen sen kom barnen och då hinner man inte sitta många minuter så nu när barnen sover blir det horisontalt läge för mig och hela mig.. har saknat kidsen så otroligt mycket så jag har gått emot mina principer och låter dom sova i min säng i natt så jag får mysa med dom hela natten. Jag kommer att vara helt ledbruten imorrn men just nu känns det som det enda rätta att göra.

Jag har funderat över en grej... hur blir man egentligen "ihop"? Förr var det ju som enkelt.. en låg och mellanstadiet så skickade man en lapp eller en kompis att fråga chans, sen när man började komma upp i slutet på mellanstadiet så avancerade man till att vara tvungen att fråga chans själv. Dom modiga öga mot öga och dom mindre modiga ringde och frågade. I högstadiet blev det knivigare. Då skulle man gå på bio och/eller ta varandra i handen. Efter det blev det genast lite grötigare. Om man kysser en kille före man tar varandra i handen då? Räknas det från det datum man kysser varandra eller det datum man tar varandra i handen eller det datumet man har sex första gången?? Eller ska man bara rycka första bästa datum och hålla fast vid det? Hur länge dejtar man innan man är ett par på riktigt och vad baseras det på? Nån som har ett bra svar på det får gärna höra av sig...

Efter en del tänk och lite rådfrågning från en pojkvän som inte lät fullt lika entusiastisk som jag efter jakten på det perfekta datumet som stackarn ändå kommer att glömma... så kom jag fram till att vi i alla fall började dejta den 14 mars.
Såå, my lovely Peder, tack för att du har stått ut med mig en månad trots alla mina manier...

Kommentarer

ulrika sa…
Nåt bra svar har jag troligtvis inte , men din fråga lockade olika väldigt tänkvärda tankar . So here we go. Skulle kunna tänka mig att det är från den där första ögonblicket, tror du vet vilket(oavsett händelsen).Säkert olika för alla , men det finns med all sannolikhet där.Man får nog komma överns eftersom vi är så unika. Men som jag ser det är allt på riktigt utan bas,inga riktlinjer och det är bara du som inser djupet för dig/och han för sig.Så ett rätt svar som någon annan kan sätta finns nog inte annat än hos dig/er /Madammen som älskar att tänka.
ulrika sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
ulrika sa…
Tänker igen...Om det är allvar kan du tatuera in/ 14 mars/ på örsnibben ;) Nu är frågan, Publicera eler inte? Klick
Hej hej...ja det är väl egentligen hur du/ni känner själva...vad är egentligen det viktiga i det hela...är det för att man ska fira varje månad...ja vi klarade en månad till eller är det för att man ska visa andra att vi har minsan varit tillsammans en månad?
Kram Gunilla
Ps Daniel dyker upp på lernia nästa vecka håll i dig..
Åsa sa…
Svar: Egentligen är väl datumet i sig ganska oviktigt. Men av någon anledning så är det ganska kul att veta när man har varit tillsammans ett år. Varje månad ids väl ingen hålla koll på. Förutom jag nu då när jag började filosoferoch fördjupa mig i ämnet. =P
Å du madam guzzi, jag ska direkt boka tid hos en tatuerare... *fniss*

Populära inlägg i den här bloggen

ostor.blogg.se

Ny bloggadress!