Jag överlevde..

Nu har jag varit på boxen och jag är ganska nöjd över min prestation. För det första så har dom flyttat men vi hittade då dit och hittade Peter (instruktören) i en korridor där så då insåg vi ju då att vi hade kommit rätt iaf. Kan säga att det är länge sen jag gruvade mig så mycket för att träna! Jag har ju inte varit på boxen på typ ett halvår och motionen i övrigt har varit vääldigt sparsam. Har väl kutat en gång senaste halvåret.. cykeln har jag väl iofs motionerat lite men sammantaget är det riktigt uselt på motionsfronten. Nu hade dom dessutom gjort om lite.. förut fick man vila ganska mycket som mitshållare medan den som boxade jobbade men nu har dom blandat in en massa övningar så man får typ ALDRIG vila! Plus att dom har lagt på en kvart. Efter uppvärmningen och första övningen (på ca: 3 min) trodde jag att mitt hjärta skulle stanna. Hur i hela fridens dagar skulle jag klara ut detta med hedern i behåll??? Men nånstans lyckades jag gräva fram lite energi och hela passet gick förvånansvärt bra och snabbt trots eller tack vare att Peter hurtade runt och verkade så himlades pigg och alert. Tyckte som att jag var ganska uppe i varv men när jag kom till Mikke och fick en kopp kaffe och varvade ner kändes det som att jag skulle somna sittandes. Men att se och begrunda Mikkes försök till att få ihop schemat gjorde att min nyfikenhet tog överhanden och det gick inte annat än att fnittra lite försynt... Sånna stunder gör verkligen livet värt att leva... =)

Nu är det dags för sängen så jag orkar upp imorrn. Ska säga att jag är mer nervös nu när skolan väl börjar fastän jag vet att jag redan kommit med än när det var "uttagsvecka" och jag skulle visa vad jag gick för.. då var det bära eller brista. Nu måste jag ju verkligen bevisa att jag kan och att jag ska duga till att lära mig något. Försöker verkligen intala mig att jag är såå jävla bra.. men det går inte så bra... hihi..

Puss och godnatt!